Att planera en begravning är inte bara obekant och nytt för många, utan kan kännas svårt och övermäktigt.

För att underlätta för de anhöriga har församlingen uppgjort en ”Färdplan för sista resan” där praktiska frågor och frågor kring seder och bruk upptas.

Nuförtiden är det oftast en begravningsbyrå som tar hand om en stor del av allmänna arrangemangen. Men de lokala traditionerna förvaltas av församlingen. Därför är det viktigt att församlingen redan i ett tidigt skede kontaktas vid ett dödsfall. Kyrkoherden tar sedan kontakt med de sörjande och kommer överens om att träffas i hemmet eller om det inte är möjligt i församlingshemmet.

Själaringning

När någon har avlidit är det vanligt att de anhöriga anhåller att man ringer i kyrkklockorna för den avlidna. Det är en mycket gammal, vacker tradition som brukar kallas för själaringning.

I Kumlinge görs den ofta på det urgamla att sättet att man ringer för hand i olika klockor så lyssnaren kan höra om det var en man eller en kvinna och med hjälp av klockslagens antal få veta hur många år den avlidne var.

Själaringning ringer man alltså gärna dagen efter dödsfallet eller enligt överenskommelse och därför skall man ta kontakt med församlingen i ett tidigt skede. Vid själaringningen är det möjligt för de anhöriga att närvara, sitta i stillhet i kyrkan, be en bön eller tända ett ljus i ljusbäraren.

Gravplats

När det gäller gravplats tar man alltid kontakt med församlingens kansli eller med kyrkvaktmästaren. Vid den kontakten har man möjligheter att i viss utsträckning välja gravplats och gravtyp.[1] När gravplatsen inlöses skall de anhöriga utse en gravrättsinnehavare som senare erhåller ett gravbrev.

Gravupptagning

Gravupptagningen kan göras av de anhöriga men vanligast är att en gravgrävare anlitas. Gravgrävaren får gravplatsens rad och nummer av kanslist/kyrkvaktmästare. När graven öppnas ringer kyrkklockorna. Detsamma när den läggs igen. Eventuella rester som påträffas vid gravupptagningen hanteras med stor respekt och pietet och göms i jorden.[2] Även igensättningen kan göras av de anhöriga men vanligast är att den utförs av gravgrävaren under klockringning. Gravupptagning sker aldrig utan församlingens tillstånd.

Begravningen

Jordfästningen är en gudstjänst. I Sverige heter den därför begravningsgudstjänst.

Utformningen av begravningen följer ett jordfästningsformulär som förrättande präst och de anhöriga tillsammans går igenom och anpassar efter önskemål, både när det gäller psalm och musikval samt ev. minnestal och blomsterhyllning. Mötet mellan präst och anhöriga är avgörande både när det gäller begravningens innehåll och praktiska utförande.

Minnesstund

Tidigare hölls minnesstunderna i hemmen. Så kan man ännu göra om man har möjlighet. Men mest hålls minnesstunderna i församlingshem, skola eller restaurang.  

Under minnesstunden kan man ha kaffeservering eller annan servering.

Präst och kantor deltar enligt gammal sed. Vill man att prästen ska tala under minnesstunden är det bra att komma överens om det på förhand. På förhand kommer man också överens med kantorn om musikprogrammet.

Vid minnesstunden är de anhöriga värdar. De visar platser  och hälsar välkommna. Ett bord för de närmast anhöriga brukar man ha. Där har även präst och kantor sina platser.

Ett minnesbord ställs på synlig plats. På det placerar man ett fotografi av den avlidna omgivet av ljus och blommor samt minnesadresserna.  Någon vidtalas att läsa adresserna. Det kan vara en av de anhöriga, en god vän eller prästen.

Tacksägelsen

Under gudstjänsten söndagen efter jordfästningen läser man upp den avlidnas namn och ålder varefter följer bön och ljuständning av de anhöriga under orgelmusik/klockringning. Det här kallas tacksägelse

Under gudstjänsten på Alla helgons dag läses namnen upp på dem som avlidit under året (sedan senaste Alla helgons dag) och ljus tändes för var och en av dem.

Kyrkorådet i Brändö-Kumlinge församling

Kent Danielsson kyrkoherde

 

[1]Datum för gravsättning av kista/urna registreras i gravbok • Gravbrev, bevis om att ny gravrätt upplåtits, skickas till närmaste anhörig när gravsättning ägt rum. • När gravsättning sker i redan upplåten grav antecknas att gravrätten från om med tidpunkten för den nya gravsättningen. Har den avlidne varit antecknad som gravrättsinnehavare kontaktas dödsboet för uppgift om ny gravrättsinnehavare efter gravsättning. Församlingens medarbetare förväntas bemöta sorgehus med saklighet, vänlighet, öppenhet, respekt, empati och diskretion.

[2]De anhöriga bör tillsammans med församlingens anställda utse gravplats. Gravupptagning får inte ske utan kontakt med församlingen. Vid grävning lastas jordmassorna på en presenning till dess gravsättning skett. • Rasskydd skall alltid användas för att eliminera rasrisk. Rasskydd skall alltid användas innan någon går ner i graven. • Sortera bort större stenar och lerklumpar under grävningen så det inte riskerar att slå sönder kistan i samband med återfyllning av graven. • Eventuella ben- och kistrester ska hanteras pietetsfullt och grävas ned. • Eventuellt tidigare gravsatta urnor som påträffats ska hanteras pietetsfullt i avvaktan på återförande och återfyllning av grav. Gräv aldrig igenom tidigare orörd kista

Att planera en begravning är inte bara obekant och nytt för många, utan kan kännas svårt och övermäktigt.

För att underlätta för de anhöriga har församlingen uppgjort en ”Färdplan för sista resan” där praktiska frågor och frågor kring seder och bruk upptas.

Nuförtiden är det oftast en begravningsbyrå som tar hand om en stor del av allmänna arrangemangen. Men de lokala traditionerna förvaltas av församlingen. Därför är det viktigt att församlingen redan i ett tidigt skede kontaktas vid ett dödsfall. Kyrkoherden tar sedan kontakt med de sörjande och kommer överens om att träffas i hemmet eller om det inte är möjligt i församlingshemmet.

Själaringning

När någon har avlidit är det vanligt att de anhöriga anhåller att man ringer i kyrkklockorna för den avlidna. Det är en mycket gammal, vacker tradition som brukar kallas för själaringning.

I Kumlinge görs den ofta på det urgamla att sättet att man ringer för hand i olika klockor så lyssnaren kan höra om det var en man eller en kvinna och med hjälp av klockslagens antal få veta hur många år den avlidne var.

Själaringning ringer man alltså gärna dagen efter dödsfallet eller enligt överenskommelse och därför skall man ta kontakt med församlingen i ett tidigt skede. Vid själaringningen är det möjligt för de anhöriga att närvara, sitta i stillhet i kyrkan, be en bön eller tända ett ljus i ljusbäraren.

Gravplats

När det gäller gravplats tar man alltid kontakt med församlingens kansli eller med kyrkvaktmästaren. Vid den kontakten har man möjligheter att i viss utsträckning välja gravplats och gravtyp.[1] När gravplatsen inlöses skall de anhöriga utse en gravrättsinnehavare som senare erhåller ett gravbrev.

Gravupptagning

Gravupptagningen kan göras av de anhöriga men vanligast är att en gravgrävare anlitas. Gravgrävaren får gravplatsens rad och nummer av kanslist/kyrkvaktmästare. När graven öppnas ringer kyrkklockorna. Detsamma när den läggs igen. Eventuella rester som påträffas vid gravupptagningen hanteras med stor respekt och pietet och göms i jorden.[2] Även igensättningen kan göras av de anhöriga men vanligast är att den utförs av gravgrävaren under klockringning. Gravupptagning sker aldrig utan församlingens tillstånd.

Begravningen

Jordfästningen är en gudstjänst. I Sverige heter den därför begravningsgudstjänst.

Utformningen av begravningen följer ett jordfästningsformulär som förrättande präst och de anhöriga tillsammans går igenom och anpassar efter önskemål, både när det gäller psalm och musikval samt ev. minnestal och blomsterhyllning. Mötet mellan präst och anhöriga är avgörande både när det gäller begravningens innehåll och praktiska utförande.

Minnesstund

Tidigare hölls minnesstunderna i hemmen. Så kan man ännu göra om man har möjlighet. Men mest hålls minnesstunderna i församlingshem, skola eller restaurang.  

Under minnesstunden kan man ha kaffeservering eller annan servering.

Präst och kantor deltar enligt gammal sed. Vill man att prästen ska tala under minnesstunden är det bra att komma överens om det på förhand. På förhand kommer man också överens med kantorn om musikprogrammet.

Vid minnesstunden är de anhöriga värdar. De visar platser  och hälsar välkommna. Ett bord för de närmast anhöriga brukar man ha. Där har även präst och kantor sina platser.

Ett minnesbord ställs på synlig plats. På det placerar man ett fotografi av den avlidna omgivet av ljus och blommor samt minnesadresserna.  Någon vidtalas att läsa adresserna. Det kan vara en av de anhöriga, en god vän eller prästen.

Tacksägelsen

Under gudstjänsten söndagen efter jordfästningen läser man upp den avlidnas namn och ålder varefter följer bön och ljuständning av de anhöriga under orgelmusik/klockringning. Det här kallas tacksägelse

Under gudstjänsten på Alla helgons dag läses namnen upp på dem som avlidit under året (sedan senaste Alla helgons dag) och ljus tändes för var och en av dem.

Kyrkorådet i Brändö-Kumlinge församling

Kent Danielsson kyrkoherde

 

[1]Datum för gravsättning av kista/urna registreras i gravbok • Gravbrev, bevis om att ny gravrätt upplåtits, skickas till närmaste anhörig när gravsättning ägt rum. • När gravsättning sker i redan upplåten grav antecknas att gravrätten från om med tidpunkten för den nya gravsättningen. Har den avlidne varit antecknad som gravrättsinnehavare kontaktas dödsboet för uppgift om ny gravrättsinnehavare efter gravsättning. Församlingens medarbetare förväntas bemöta sorgehus med saklighet, vänlighet, öppenhet, respekt, empati och diskretion.

[2]De anhöriga bör tillsammans med församlingens anställda utse gravplats. Gravupptagning får inte ske utan kontakt med församlingen. Vid grävning lastas jordmassorna på en presenning till dess gravsättning skett. • Rasskydd skall alltid användas för att eliminera rasrisk. Rasskydd skall alltid användas innan någon går ner i graven. • Sortera bort större stenar och lerklumpar under grävningen så det inte riskerar att slå sönder kistan i samband med återfyllning av graven. • Eventuella ben- och kistrester ska hanteras pietetsfullt och grävas ned. • Eventuellt tidigare gravsatta urnor som påträffats ska hanteras pietetsfullt i avvaktan på återförande och återfyllning av grav. Gräv aldrig igenom tidigare orörd kista

Bild från Brändö och Kumlinge kyrkogårdar

Församlingens anställda hjälper att planera och genomföra begravningen. Med prästen går det att samtala, inte bara om begravningen utan också om personen som dött och alla tankar och känslor som dödsfallet väcker. Det går också att anlita en begravningsbyrå att ta hand om en stor del av de praktiska arrangemangen, ifall det känns tungt att göra det själv.

Läs om de anhörigas uppgifter

Under samtalet går de anhöriga och prästen igenom jordfästningen och planerar programmet så att det känns rätt och följer den avlidnas önskemål.

Läs om samtal med prästen

Alla reagerar på sorgen på sitt eget sätt. Begravningen är ett sätt att sörja, att minnas, att ta avsked, att hedra en människa som stått en nära.

Läs hur begravningen går till

Till minnesstunden samlas anhöriga och vänner för att tillsammans komma ihåg personen som dött. Minnesstunden är en privat tillställning som de anhöriga är värdar för. Ofta följer den lokala seder och förstås de önskemål som den avlidna berättat om. Man kan också avstå från att ordna en minnesstund.

Läs om minnesstunden

De begravningsplatser som de evangelisk-lutherska församlingarna upprätthåller är allmänna. Alla som bor på en ort har rätt att bli begravda där, oberoende om de hört till kyrkan eller inte.

Läs om gravplats

Under gudstjänsten söndagen efter jordfästningen nämns den avlidnas namn i församlingens förbön. I en del kyrkor tänds också ett ljus för den avlidna.

Läs om tacksägelsen

Kanske du ännu funderar över något? Kolla då här.

Läs vanliga frågor om begravning